Anmälan till gymnastiken hos oss i Vendelsö GF
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Vendelsö Gymnastikförening
♥ Gemenskap ♥ Rörelseglädje ♥ Trygghet

Intervju med Annica Linton

Av Nathali Mäki

 

Hur många år har du varit aktiv i föreningen?

Jag gick på gymnastik i Sofiaflickorna Haninge som 1991 blev en del av Vendelsö GF, sedan slutade jag 1993 när jag gick i 7:an för jag höll på med handboll och friidrott. 1998 började jag som tränare med Johanna Thall. Jag började även träna själv då och tävlade sista gången 2004 när jag var 34 år. Men jag håller ju på fortfarande 😊…

  

Hur kommer det sig att du började med gymnastik?

Det var min syster som höll på med gympa. Hon var en AG-tjej. Det ledde till att jag började i Ribbygymnasterna med AG när jag var tre år. Min syster var även tränare så jag har varit med henne på träningar också som en liten maskot.

 

Hur många lag har du varit tränare för?

Först var det med Liz och Johanna och vi var tränare för tjejer födda 1986.

Sen fick jag, Eva Svensson, Maria Zetterling och Johanna Thall plocka ut tjejer och starta FT 3. Det laget tränade jag, om räknar alla ihop slagningar med andra lag fram tills jag födde barn 2006.

 

Jag har varit tränare för Melkers pojklag, tror det var ca 10 år. Sedan Maltes lag med killar födda 2008, men det var jag inte lika länge. Den gruppen tog Maria Östlund över. Nu är jag tränare för Morris lag, BarnMix 15/16. Sen är det vuxengruppen TruppFys, TeamDance och nu även Ungdomstrupp Blå.

 

Vilka olika roller har du haft i föreningen förutom gymnast och ledare?

Jag har inte haft någon styrelsepost då jag ej velat. men jag har varit med i Truppkommittén, haft hand om juluppvisningarna och övriga arrangemang. Jag är även med i Jubileumskommittén. Det har varit sådant som ger glädje, även för mig själv.

 

”Jag har tävlat SM med Tyresögymnastiken. Då kom vi 5:a. Det grämer mig än idag. Vi hade ett så bra lag, men så skadade sig tre personer på förträningen, så vi ställde upp med fem personer på varje varv.”

 

Vad är ditt starkaste minne från tiden i Vendelsö GF?

Det är nog från den tiden när vi levde gympa. När vi tränade dig Nathali och de andra tjejerna i det som från början var FT 3. Det var så intensivt. Vi hade träningar 3–4 gånger i veckan, så träffades vi utöver det för att planera. Sen var det filmkvällar när vi analyserade era volter. 

Men man var där för att det var kul och man umgicks, så den tiden var väldigt speciell.

 

Friståendetruppen har även gett mig väldigt mycket. Att få tävla och hålla på länge.

 

Sedan gillar ju och uppvisningarna också. Framför allt de när det är lite mörkt och rökigt och lite mer show. Men favorituppvisningen är nog när friståendetruppen körde numret ”Tunnelbanan”.

 

Bürstad har ju varit väldigt roligt att åka iväg på. Framför allt den första jag var med på 1998 med ”Havet”. Då var man ju gymnast, annars hade jag ju ansvar som ledare. Men den resan var himla rolig, även fast inte allt handlade om gympa. 😊 Det var roligt att det var ett program från flera grupper och det blev föreningens resa, inte bara lagets.  

 

Om det skulle komma en vuxentävling och Vendelsö GF skulle ställa upp med ett lag. Skulle du vara med?

Aa, kanske 😊 Men jag är lite för mycket av en perfektionist, så då ska det vara jäkligt bra. Men jag är inte så jättesugen på att dra på mig en kroppsstrumpa igen. 😊

 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?
Jag tycker det är skön känsla. Jag tror det bästa är att man känner alla runtomkring det är som en gemenskap. Jag har som sagt varit i fem stycken föreningar. Det är en varm och skön känsla i VGF, som jag inte har hittat i någon annan förening. Det finns en tillåtande stämning också.

 


”Målet är att få så många som möjligt att hålla på med idrott så länge som möjligt”


Hela intervjun i pdf

Intervju med Henrik Eller

Av Nathali Mäki

   

Hur många år har du varit aktiv i föreningen?

- Jag började 1982 som gymnast, då var jag 6 år gammal. Sen hade jag ett litet break i slutet av 90-talet början på 2000-talet. Visade för mig själv att det gick att avprogrammera sig från gymnastiken. Det var väl 3 år som jag var borta. Sen har det alltid varit full rulle med gymnastik.

 

Hur kommer det sig att du började med gymnastik?

Det var min dagmamma som tipsade om det. Vi flyttade till Svartbäcken när jag var 6 år och nästan direkt sa hon att , det här, det borde du börja på. Hennes barn gick då på gymnastik i Vendelsö GF. Det stämde väldigt bra in på mig, det var fart och fläkt. Så då började jag med barngymnastik. Året efter började jag med pojkgymnastik. Vi var 7–8 år gamla vi som tränade och var då en förberedande tävlingsgrupp. På den tiden tränade vi i Hagaskolan.

 

Vilken är din största merit, både som ledare och gymnast?

Som gymnast har jag två stycken JSM guld från 1994–1995. Men innan EM fanns så åkte vi hela vägen till Aten 1995 och tävlade ett inofficiellt EM. Då fick alla lag som ville anmäla sig och då tog vi brons. Sen tog vi även silver på SM och Svenska Cupen 1997.

 

Som ledare är det nog allt roliga vi gjorde med grabbarna på 2010-talet. Men extra kul var ju JSM Mixed Guld och mixed-bronset på SM. Jag var även med i tränarstaben på JEM 2012. Herrarna har ju vunnit flera guld på RM nivå, och så sent som 2019 ett Riks 2:an silver.

 

En fin merit är att jag blev årets manliga tränare på Haningegalan 2013. Det var en nominering från en gymnast. Det var faktiskt en av tjejerna jag tränade som nominerade mig.

 


”Jag tycker att det är svårt att se meriter på tävlingsplaceringar. Jag tycker att meriter är när man tränar upp killar under så lång tid. Det är den ballaste meriten”

 

 

Vilka olika roller har du haft i föreningen?

Allt, haha. Jag började ju som gymnast. Sen har jag varit tränare i jättemånga år.

Men jag var knappt tränare under min aktiva karriär. Jag var inte med och var hjälptränare i något lag. Tiden fanns tyvärr inte. Jag tränade i Herreliten och vi hade träning 4 dagar i veckan, ibland mer, sen skolan på det. Men sen var vi i Herreliten alltid med och hjälpte till som tränare på Ösmolägrena. Det var alltid jätteroligt.

 

Så 1995 så blev jag huvudledare första gången. Det var för pojktruppen under Herreliten och det var jag och Erik Arnelöf som tränade dom. Det var ett blivande USM lag som jag även fick tävla USM med. Så dom var jag huvudledare för fram tills lumpen. När jag kom tillbaka så var jag bara ledare för dom. Det var jag fram tills våren 1999, då tävlade dom JSM i Umeå. Sen tog jag en paus och började jobba som militär.

 

Sen kom jag tillbaka och började träna ett lag med pojkar födda 1996–1997. Parallellt med det så tränade jag ett lag med pojkar födda 1994–1995. Men då var jag inte huvudledare utan bara redskapstränare.

2005 så slogs dom lagen ihop och då vart jag huvudtränare. Det var då dom äldsta grabbarna i föreningen som jag tränade tillsammans med Patric Svensson. Vi har varit tränarkollegor sen dess och det är jättekul. Någon som jag först var tränare till som jag sen blev tränare tillsammans med. Nu är det ju fler, då även Simon som var gymnast i den här gruppen gick över som tränare sen.

 

När det blev tränarbrist i damlagen så började jag även hjälpa till där. Efter det började vi även tävla Mixed så vi tog faktiskt ett JSM- guld i Mixed 2011. Sen körde vi SM 2012 och 2013 med det laget och tog brons 2013.

 

Jag blev deltidsanställd i föreningen 2013, då huvudsakligen för pojkgrupperna. Sen blev jag heltidsanställd 2018 främst som tränare, där merparten av tiden var i hallen med flera grupper.

 

Sen har jag även varit ansvarig för JSM 2006. Efter det valdes jag in i styrelsen som Vice Ordförande och var det från 2007–20013. Men jag var adjungerande sista halvåret. Jag hoppade även in som kanslist i 9 månader 2012. Jag har även varit väldigt delaktig i att driva projekt. Jag gillade att damma av sådana där grejer vi gjorde förr. Bla. med Ösmolägret och sommarlägret. Sen var jag även med och drog igång Juluppvisningarna. Den hade vi i Ribbyhallen och det var tävlingsgrupperna som var delaktiga. Från början körde vi i våra tävlingskläder för att visa upp våra tävlingsvarv. Den första Juluppvisningen hade vi 2008.

 

Det finns en mening som är som tändvätska för mig.
”Det kommer aldrig att gå”.

 

 

Ett annat roligt minne vi kan lyfta fram är från 1989 och Linggalan som faktiskt visades på TV. Där var vi i Herreliten med och uppträdde.

 

Vad är ditt starkaste minne från tiden i Vendelsö GF?

Sommaren 1994 var riktigt kul, då skulle vi tävla vårt första SM och Gymnastikspelen gick samtidigt. Då vet jag att nyckeln till Lyckebyskolan vandrade runt i laget. På den tiden fanns det inget larm, så vi var där på dagtid och byggde upp voltgolv och grejer, och tränade helt själva denna jättevarma sommar.

 

Alla resor. Jag fick turrn att åka på väldigt många resor redan som liten. Jag var i Lappfjärd i Finland 1987 och så var det Danmark och Ishöj. Sen var jag med på min första Burstadsresa 1988. 1990 var det Gymnastikspelen i Umeå och 1991 var det Bürstad igen. Dessa resor har jag väldigt många goda minnen från.

 

Sen har det varit tre stycken Gymnaestrader på 2010-talet. Det var 2011, 2015 och 2019, det var nog bland det ballaste. Det var grabbarna tillsammans med KFUM som tävlade tre gymnaestrader på raken. Och det var verkligen höjdpunkten på Gymnaestradan, grabbar som köttar jättecoola volter.

 

Hösten 2016 så var jag nästan och klättrade över staketet när dom byggde Vikingahallen och kikade när dom gjorde gjutformarna till dom nya groparna. För jag hade ju fått det fina uppdraget att få rita skiss på hallen, och kommunen hade gått med på exakt den ritningen. Det var helt fantastiskt att se.

 

Sen är det självklart ett starkt minne när hela Herrlaget var iväg en vecka och tävlade EM i Aten. Då var det tävling första helgen och resterande dagar gjorde vi stan.

 

En viktig milstolpe är våren 1986 då jag började med Perdys grabbar. Det var den äldsta pojkgruppen i Vendelsö och det var målet. Då tränades man av Perdy och Bosse Martinsson.

Sen var det Mita som tog över den gruppen. Efter att hon hade varit med och byggt upp Vendelsös damer. Så Mita är faktiskt den jag lyfter upp som min största tränarförebild.

Hon tränade både Mixen som man var med i, men sen var hon även tränare för herrarna i början av 1990-talet. Men när vi åkte på dom här resorna då var det Jonas Bergman och Andreas Uhrner som var tränare och Sara och Sara.

 

Något som var kul var Gymnastikspelen 1990 då vi fick forsränna kl. två på natten.

Sen självklart alla bus på Ösmolägrena.

 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?

Strävan att hela tiden bli lite bättre, aldrig vara riktigt nöjd. Det är mitt intryck av Vendelsö GF.

Att hela tiden vilja lite mer, sen gillar jag att det är en förening som tycker att det är viktigt att utbilda tränare. Det tycker jag Vendelsö har varit duktiga på.

 

”Så Mita är faktiskt den jag lyfter upp som min största tränarförebild.”

 

Hela intervjun i pdf

Intervju med Lisa Sjölund

Av Nathali Mäki

 

Hur många år har du varit aktiv i föreningen?

Jag började som gymnast hösten 1981. En termin efter att föreningen hade grundats. Jag var då 7år gammal och hade Lisbeth Byström (grundare av Vendelsö GF) som tränare. Jag var och tittade på en träning innan tillsammans med min mamma i Vendelsömalmshallen. Sen började jag.

Jag körde själv fram till 1993 och hade då Anette och Mita som tränare, så jag drillades där 😊

Men sen fick jag tyvärr lite skador på vägen. Jag var aldrig heller riktigt den där toppgymnasten.

 

Efter det bytte jag förening och satsade i fristående och tävlade i det. Det var kanske lite mer min grej, då var jag med i Högalids GF och sen GK Hermes. Vi tävlade då i Svenska Cupen samt alla gren-tävlingar som var. Vi var även i Finland och tävlade i något som kallas Estetisk Gymnastik. Det var jättestort där, men Sverige kom tyvärr sist. Det var gamla RG- gymnaster som var med och tävlade där, så de låg på en helt annan flexibilitetsnivå.

 

Jag började som tränare någon gång i början på 1990-talet. Det var i samband med att man började gymnasiet som man var med och hjälpte till. Sen var jag tränare i Vendelsö GF parallellt med att jag var med i Högalid & Hermes.

 

Hur kommer det sig att du började med gymnastik?

Det var något sådant där klassisk, att jag hjulade ute på gården. Sen kom det upp i kommunen att Vendelsö GF startade upp. Så det var mer en slump att mamma satte mig i kö där.

 

Hur många lag har du varit tränare för?

Man följde sitt lag ganska länge. Det första laget jag var tränare för så det var jag, Jenny Olsen och Liselotte ”Lotta” Hedström som var ledarteam. Vi hade då en grupp tjejer födda 82–86.

De tjejerna har man följt väldigt länge då de så småningom blev friståendetruppen. 

 

Friståendetruppen blev faktiskt min andra grupp jag var tränare för. Det var mellan 2003–2014

 

Sen vart det ett litet break och jag kom tillbaka 2016 som tränare för Herrtruppen. Då var det Henrik Eller som sa att jag kunde komma ner och titta på en träning bara, sen var jag fast igen.

Då blev jag friståendetränare för de. I början var jag det tillsammans med Linda Ahlman, men sen flyttade hon och jag fortsatte själv.

 

På ledardagen i augusti 2020 fick jag frågan om att köra fristående för ett USM-lag i föreningen. Så då drog jag med mig Annica Linton och Daniel Nitz och körde på med det. Jag tror att det är viktigt att ha ett bra tränarteam. Får man ihop ett bra tränarteam så kan man få gymnasterna nästan hur långt som helst.

 

Truppfys- ”De Våruppvisningarna där de har varit med. Hur vuxna människor kan bjuda så mycket på sig själv, det gör mig helt salig. Jag blir så rörd bara jag tänker på de.” 

 

Hur många fristående har du gjort? Vilken är din favorit?
På vägen så har man ju tagit hjälp såklart. Med danspedagoger och sådana kompisar. Som Cajsa som hjälpt till med många fristående och Lena. Så vi har alltid varit två när det har kommit upp till en högre nivå. När det var på knattenivå och alla uppvisningsdanser dom gör man själv. Men tävlingsfriståendena har jag fått proffshjälp.

 

Genomslaget var nog Matrix. Innan Matrix så var det något med George Michael och man måste även göra misstag på vägen… 😊 Tror jag gjorde 4 stycken fristående innan Matrix, sen efter det var det Zoom. Det var det första Cajsa var med och hjälpte till och det märks när man tar in danspedagoger.

När man själv bara är en truppgymnast, jag har dansat några balettlektioner i mitt liv och det var i Båtsmanskolan. Då var dansläraren från Danmark med tyskt påbrå. Så hon stod alltid och skrek:
” Sträkk på fitterna, Sträkk på fitterna!!!” Där stod vi ett gäng livrädda små tonåringar. 😊

 

Men jag skulle chansa på att jag har gjort ca. 10 fristående.
Favoriten är nog den vi kallade ”The Italian Job” och det var med friståendetruppen. Sen även det sista friståendet men jag minns inte vad vi kallade det. Då införskaffade vi även heldräkter att tävla i.

 

Vilka olika roller har du haft i föreningen?

Jag har varit gymnast och ledare. Nu är jag även ledare för Truppfys som är mina älsklingar. Det skulle vi bara göra en termin och testa lite. Det vart väl 4 år innan pandemin kom. Det är ett sånt fantastiskt gäng. Jag blir varm i hela kroppen.

 

Jag var revisorssuppleant en sväng, utan någon större insats 😊 Sen har jag varit med i uppvisningskommittéer också 😊

 

Vad är ditt starkaste minne från tiden i Vendelsö GF?

Jag minns Bürstad-resan som jag var med på 1988. Det var en fantastisk resa. Det är självklart alla resor man har varit med på. Sen är det även silvret på SM med Mixedlaget som väger tungt. Det var superkul att tävla mixed. Det blev så att vi bara slängde ihop ett lag och så blev det väldigt bra. 😊 Sen självklart tiden med friståendetruppen. Vi tog ju aldrig det där Svenska Cupen-guldet. Vi var den ständiga 2:an. Men när det är så där nära både den där glädjen och besvikelsen när det skiljer 0,5 då minns man verkligen det.  Men vi tog guld på hemmaplan i STG-Open.

 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?
Att man är så delaktig så man kan vara med och påverka. Styrelsen har alltid bjudit in så alla får göra sin röst hörd. Vill du kan du verkligen växa i föreningen, men vill du bara vara en assisterande så är det lika viktigt. Man känner sig omtyckt för det man gör.

 

De som verkligen har satt grunden för föreningen är Lisbeth Byström som drog igång det hela. Men även dom starka personerna Mita och Annett. Som har dragit i både Herr och Damsidan i föreningen, och satt Vendelsö GF´s namn ute i landet. De är mina förebilder. 

 

”Med friståendetruppen var vi det första laget som körde trippelpiruett.
Vi skickade även in 2st nya svårigheter som vi tävlade med.
Det var balansen som vi kallade ”fågelboet” samt Kosackhoppet 360”

 

Hela intervjun i pdf

Intervju med Daniel ”Coach Dan” Sundell

Av Nathali Mäki

   

 

Hur kommer det sig att du började med gymnastik och hur gammal var du?

Jag började när jag var sex år gammal. Det var min pappa som fick mig att börja, han var själv gammal gymnast. Han gick i KFUM i sina ungdomsår…

Jag började i Hammarbygymnasterna med manlig AG (artistisk gymnastik). Där gick jag från 1982 till 1987. Sen flyttade vi till Haninge och då orkade jag inte pendla längre till träningarna. Det fanns inte några direktbussar på den tiden. Så jag hade ett litet uppehåll med gymnastiken.

 

Jag visste inte riktigt vad truppgymnastik var. Det var fortfarande väldigt nytt på den tiden. Jag tror att mamma ringde och kollade och hittade Vendelsö Gymnastikförening. Så då fick jag komma och provträna. Men det var knappt att jag fick komma och provträna för gruppen var full. Det Bosse Martinsson och Perdy Bergman som var tränare för gruppen. Dom skruvade lite på sig när mamma frågade. Men då sa hon att jag hade gått på AG i 5år, så då fick jag komma ner till hallen och provträna. Då tränade vi i Svartbäcken, och jag visste knappt vad en trampett var.

 

Jag lärde mig nog aldrig att hoppa trampett då heller, det var nog inte förrän efter 20-årsålder. Matta och hårda hopp (satsbräda) det ju som gällde för mig, så man blev ju lite arg när dom tog bort dom hårda hoppen 1995.

 

Hur många år var du aktiv som gymnast i föreningen?

Jag började 1997 och 2000 tävlade vi det sista SM:et tillsammans. Vi splittrades tyvärr år 2000 efter att vi hade slagits ihop med Brommagymnasternas herrlag de sista två åren. 2002 tävlade jag mitt sista SM, och då för Motus-Salto. Vi hade då fått vår första son William så han satt där, sex månader gammal på läktaren med hörselkåpor.

 

Jag har alltid brunnit för AG-gymnastiken. Redan på den tiden så höll man på med mycket AG även inom truppgymnastiken.

När William blev fem år så startade jag upp ett lag småkillar som tränade AG i Hammarbygymnasterna.  Då gick jag alla utbildningarna för att bli manlig AG-tränare. Det gick superbra för de killarna så jag fick en anställning.

På den tiden jobbade jag heltid på Cirkushögskolan som gymnastiklärare, eller som det hette på den tiden, adjunkt i akrobatik.

 

Sen vart jag kvar som tränare i Hammarbygymnasterna och 2011 jobbade jag med det på heltid. Efter det blev det landslaget och sen har jag även varit utbildare för Svenska Gymnastikförbundet. Sammanlagt jag har stått på golvet och coachat till 100% sen år 2006.

 

- ”Jag kan ta fram min lilla skolåda som jag har med medaljer och jag tycker att jag har ganska mycket. Sen tar William fram sin flyttkartong med medaljer, redan nu. Då är han 19år gammal!!”

 

 Vad är din största merit som gymnast och som ledare?

Som gymnast är det nog när vi tog två JSM-guld med Vendelsö GF. Sen tog vi även SM-silver och vi har ju ett inofficiellt EM Brons från Athen 1995. Men vi tog ju aldrig det där jäkla SM-guldet som vi skulle ha tagit. På den tiden så var det så många fler herrlag, det var ungefär 6-7 st. herrlag med på SM. Så konkurrensen tycker jag var mycket tuffare. Idag är ju nivån hög men det är tyvärr inte så många lag som håller på.

 

Vi var ju ett bra gäng med det var framför allt tränarna vi hade som var så engagerade. Framför allt Mita, sen hade vi tur som fick hjälp av Stickan som han kallades för som var AG-tränare i Västerås. Det var många som ville träna oss på den tiden, vi var väl träningsvilliga.

 

Som ledare har jag haft en gymnast med på Ungdoms OS i Bejing i Kina 2014. Sen var William med på Europeiska Ungdom-OS 2019 och Junior-VM 2019. Sen självklart en massa SM-medaljer.

 

Vad är ditt starkaste minne från tiden i Vendelsö GF?

Starkaste minnet rent tävlingsmässigt måste vara när vi kom både 2:a på Svenska Cupen och på SM säsongen 1996/1997 som gjorde att vi gick till NM 1997, för då slog vi Halmstad ena gången och KFUM andra gången. Så det var vi och KFUM som fick åka och tävla.

Det året gick NM i Eriksdalshallen i Stockholm. 

 

Sen är det ju självklart alla Ösmoläger och Burstadsresorna som är starka minnen. Så får vi ju inte glömma Ishöj i Danmark.

Alla spex vi gjorde på Ösmolägren det var väldigt roliga. Det var ju fantastiskt när vi gjorde dessa spökvandringar på nätterna. Det kanske gick lite ”over the line” 😊. När vi som ledare väckte gymnasterna mitt i natten och alla dojjor var ihopknytna. Men alla tyckte detta var jätteroligt. 😊

 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?
Från den tiden när jag höll på är det gemenskapen vi hade i laget. Jag hade inte koll på föreningen i övrigt men vi fick verkligen den stöttningen vi behövde. Man satsade verkligen på vårt lag. Det är man väldigt tacksam för, verkligen. Att vi kunde göra allting som vi kunde, jag tror det var därför vi gick så långt som vi gjorde.

Hur känns det att komma tillbaka som Coach för föreningen?

Nej men det är ju klart att det känns lite speciellt och det är ju jättekul. Modersklubben är ju Hammarbygymnasterna, men jag var ju längst i Vendelsö GF, så det är ju speciellt att komma tillbaka. Även om overallerna ser annorlunda ut nu. 😊

 

- ”Vi i laget hängde ju jämt på den tiden. Jag tror att det var därför vi höll på så länge.”

 

Hela intervjun i pdf

 

Intervju med Sabina Konradsdal
Sabina Konradsdal i sin snygga tävlingsdräkt

Intervju med Sabina ”Sabbe” Konradsdal

Av Nathali Mäki

 

Hur många år har du varit aktiv i föreningen?

Jag började 1983 och höll på till 1991 som gymnast. Min sista tävling var SM 1991 i Huddinge. Efter det la jag av. Det var tyvärr så att våra tränare Anette och Mita skulle sluta, så vi var många födda 1971 som slutade då.

Men då var det faktiskt så att jag vart erbjuden att bli tränare för det laget. Så jag blev då tränare 1991–1993 för mitt gamla lag.

Sen år 1993 bildade jag och Anna Asp ett lag tillsammans som jag tränade till december 1994. Jag minns så väl att det sista jag gjorde var att vi i december tävlade i Eriksdalshallen och jag var med som tränare och passade. Jag var då höggravid och min dotter Amanda föddes en månad senare i januari.

Efter det körde jag igång 1999 igen när jag startade ett lag för tjejer födda 1995 där Amanda gick.

År 2002 startade jag ett lag som hette förberedande trupp. Första RM för det laget 2005 gick vi från DIV 6 hela vägen upp till DIV 1 där vi kom 5: a 😊

Jag var kvar till år 2008 som tränare tillsammans med min syster Fia och Jenny. Efter det var jag endast med i valberedningen med Kerstin Björck och år 2009 gick jag med i styrelsen som kassör.

 

Kan du berätta lite om hur föreningen såg ut för ca 40 år sen när du var aktiv gymnast?

Vi tränade i Vendelsömalmsskolan, Lyckebyskolan och Brandbergsskolan. Det var endast dom hallarna vi hade.

Vi körde väldigt många bänkprogram på den tiden. Vi hade även Artistisk Gymnastik i föreningen som några gymnaster tränade. Dom var väldigt duktiga, men tyvärr flyttade deras tränare till Göteborg så gruppen lades ner.  

En vanlig träning såg ut som så att Mita hade gjort en uppvärmningsdans. Så vi visste exakt vad vi skulle göra när hon tryckte på play. Det var alltid bra och välgjorda uppvärmningar med stretch.

Sen tränade vi på dom där tjocka (äckliga) mattvåderna. Sen när vi började lägga tunnmattor under så fick vi ju lite mer studs. Det tyckte vi ju var fantastiskt. Sen efter några år så började voltgolvet att komma. Då bestämde styrelsen att alla som var truppgymnaster skulle lägga 400kr så föreningen kunde köpa in detta voltgolv. Stackars mina föräldrar som hade 3st truppgymnaster….

Då började vi träna i Lyckebyskolan där voltgolvet fanns. Men det var inte helt enkelt att ta fram voltgolvet, så mycket tid gick åt till fram- och bortplockning. Vi tränade alltid lördagar i Lyckebyskolan samt tisdagar och torsdagar. Så var det i flera år. Sen efter tiden vart det så att vi började rikta in oss på att ha fristående vissa dagar. Från första början var det inte så.

 

Mita var väldigt noga med att vi skulle ha riktiga balettkunskaper. Så när vi var 13 år gamla så hade vi en Dansk pianist som spelade piano för oss i Brandbergshallen. Så fick vi stå där: första position, andra positon osv… 

 

 

Hur kommer det sig att du började med gymnastik?

Det var en kompis i min klass som gick på gymnastik. Hon visade mig vissa saker och jag tänkte

- Åhh va roligt det där vill jag också kunna!

Men hon sa att jag inte fick börja om jag inte kunde gå ner i spagat. Så då satt jag där hemma och tränade spagat. Men jag hade väldigt lätt för att lära mig när jag började. 😊

 

Vilka olika roller har du haft i föreningen?
Jag har varit gymnast och tränare. Sen har jag även varit med i truppkommitén ett tag, och det var väldigt roligt. Sen vart jag huvudledare för Amandas lag. Efter det vart det valberedningen och tillslut styrelsen.  Jag hade lite svårt att skilja mig från gymnastiken, det var ju så himla roligt 😊!

 

Vad är ditt starkaste minne?

Det måste vara när vi kom 3:a på JSM i Huddinge 1987. Jag minns när vi körde hoppen och vi körde på satsbräda, volterna överslag och Petrik med världens ström. Mita hon drog ju ut satsbräda över 1 meter ifrån plinten för att vi verkligen skulle få den där fina bågen. Då kom Huddinges tränare som hette Lovisa fram till oss efter och sa:

– Äntligen har ni börjat springa och göra ordentliga volter.

Så när poängen kom trodde vi ju inte det var sant. Högsta poängen…

– Ett annat starkt minne jag har är att på den här tiden hade man inga begränsningar på hur lång tid man fick vara ute på golvet. När vi 1990 skulle tävla på bord med Frivolt upp Frivolt ner för första gången. Vi väntade så länge för vi stod och fokuserade. Jag tror vi var ute på golvet i 5 minuter. 😊

 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?

Gemenskapen! Underbar gemenskap har vi haft i alla år. Sen tror jag också för att vi bor så nära varandra så man har träffat varandra antingen i affären eller i skolan. Så man har alltid haft en kontakt till varandra. Jag tror att det är jättebetydelsefullt! Även alla engagerade tränare och föräldrar genom åren. Jag minns när vi arrangerade USM och det var 90 lag anmälda i 7 divisioner. Så många som ställde upp gratis och alla gjorde det för vi hade så kul tillsammans. Gunnar Pettersson som satt som ordförande i 20 år var alltid så glad och positiv. Vi får inte glömma dom väldigt kompetenta tränarna under alla åren!

 

Det finns vissa tränare som ska lyftas lite extra från tiden 1981-1991:

Maria ”Pia” Smångs  och Marita ”Mita” Löfgren

 

Hela intervjun i pdf-format

 

10 år med VGF! 1981-1991

Gymnastiken var från början en sektion i Vendelsö IK. Under många år bedrevs barn- och motionsgymnastik. Allt eftersom kommunen växte kom det fler och fler barn till gymnastiken. Det blev av dessa, ungdomar som utvecklades till tävlings- gymnaster, därmed ställdes större krav och kostnader på sektionen. 1979-80 beslöts att bilda en egen förening vilken startade 1 jul 1981. Verksamheten var densamma som tidigare och växte sig allt större. Här nedan kan ni läsa om några händelser och aktiviteter under tio år.

 

1981

Föreningen startar med att arrangera uppvisning och besök av en grupp gymnaster från Öst-Tyskland. Det blev ett eldprov i organisation och frivilligt engagemang. Mycket bra och uppskattat av bl a kommunen.

 

1982

Gymnastik tillsammans med 14 Stockholmsföreningar, över 500 gymnaster deltog i Torvallahallen.

 

1983

Planeringskonferens i förening med styrelse, ledare och föräldrar. Detta återkommer nästan varje år framöver. Start för Spagaten. Vi får egna kanslilokaler i Lyckebyskolan. VGF ordnar en uppvisning med hopprepsflickor från USA samt våra egna gymnaster. Gymnastikspelen i Örebro där vi tävlade i Gymnastikens Oscars och får en 2:a placering med programmet Cats.

 

1984

Arrangerade Lilla UT. 1 200 gymnaster från hela landet kom, tävlade, åt och sov 1 skolsalar och gjorde en helkväll på "Grönan". Bra arrangemang och ovärderlig hjälp av ett par hundra frivilliga. Truppgymnastiken får hjälp med träningen av landslagsgymnasten Annie Eklund. Till årets Våruppvisning hade inbjudits Uppsalaflickorna och Marianne Südows dansstudio. VGF-cupen startar och blir en årligen återkommande tävling.

 

1985

Balettfröken Emmy engageras. VGF deltar i Stockholms galan i Eriksdalshallen. Minigymastraden i Bürstadt, Tyskland. Vi åker dit med 32 gymnaster och 10-talet ledare och föräldrar. Har uppvisning i Holland på vägen ner. Finansieringen görs med bl a brödförsäljning, lotterier och uppvisningar. En grupp motionärer joggar hela våren vid Haningevallen. Första Ösmolägret med ett 60-tal barn 7-10 år. Besök från Finland av Colibriflickorna från Lappfjärd.

 

1986

Arrangerar Ungdoms SM i trupp. Herrar och damer motions gympar tillsammans under ledning av Pia. Vi ställer upp med fullt lag på 24-timmars på skidor i Rudan- loppet och får mottaga stora pokalen, vandringspris ett år. Gymnastikspelen i Helsingborg med både ungdomar och motionärer som åker med eget tåg tillsammans med övriga Stockholms-trupper. Vid invigningen av årets Golfbana genomförde vi en uppvisning. Haninge kommun hade besök av en delegation från Cuba och vi gjorde med kort varsel en fin uppvisning för dessa. Yvonne Horvath totalsegrare vid SFY, Stockholm.

 

1987 

En grupp med barn, ungdom och motionärer åker till Lappfjärd, Finland för uppvisning. Bejublad uppvisning i Brandbergshallen på inbjudan av Företagarföreningen. Rudanloppet igen. Ingen pokal denna gång. Vid serietävling SFY som vi arrangerade i Torvalla gjordes ett Tv-reportage som senare visades i Lilla Sportspegeln. VGF gjorde mycket bra ifrån sig. Uppvisningsresa till vänorten Ishöj i Danmark, med flickor och pojkar i egen buss. 

 

1988 

Deltager i Gymnastraden i Bürstadt igen. Vid JSM i Huddinge får VGF poäng 8,80 (högsta vi någonsin fått). Lisbeth får Lions Clubs stipendium. VGF medverkar vid föreningsutställningen i Haninge C. Julgransplundring för föreningens minsta arrangeras för att bli en årligen återkommande aktivitet.

 

1989

Svenska Gymnastikförbundets Jubileumsgala, som även visades i sin helhet i TV. VGF deltog vid två inslag. VGF med i Trupp-SM, kom på 9:e plats. Kaj och Petra startar 5-T Cup (Träffas, Träna, Tävla, Trivas Tillsammans). Gymnastik-EM i Globen. VGF medverkar vid invigningen samt ansvarar för souvenirförsäljningen.

 

1990

Vi arrangerar Stora ungdomstruppens riksfinal med 400 gymnaster. Tävling, inkvartering, mat. Gymnastikspelen i Umeå en varm sommarvecka med 103 gymnaster från Vendelsö. Oscarsprogrammet var Regnbågen. Pojkarna vann trampettklassen.

 

1991

Arrangerar Mini-UT i trånga Brandbergshallen. Jubileumsuppvisningen större, skickligare och proffsigare än tidigare. Sofiaflickorna i Haninge ansluter sig till oss. Burstadtresa med bejublad uppvisning av våra ungdomar. 5-T Cup och VGF-Cupen genomförs som vanligt. Två av våra "veterantränare" lämnar oss efter mer än tio år, Mita och Anette.

 

 

Gymnastikspelen i Örebro 1983
Bildkälla: Örebro stadsarkiv

Artikel tagen ur föreningstidningen "Spagaten" nummer 3, 1983

 

En lördagsmorgon i juli 1983 packade 74 personer, barn och ungdomar och äldre ledare, in sig i en stor SL-buss (dragspelsbuss) med packning plus trampett och tjockmattor. Målet var Örebro där det skulle tränas, tävlas och gå på kurs tillsammans med ca. 6000 andra gymnaster från hela landet. 

 

KNATTEKURSEN vände sig först och främst till pojk- gymnastikledare men passade även för flickgymnastik. VGF skickade fyra deltagare vilket hade med sig 16 barn till lägret. Tillsammans var vi 270 personer, varav 220 barn, lika många pojkar som flickor, lika många manliga som kvinnliga ledare.

Vi inkvarterade på Hovstaskolan, som låg ca 10 km utanför Örebro. Vi tränade, åt, tränade, åt, lekte, nattade, sov och packade in oss i bussar.

På kursen fick vi lära mycket av de fyra erfarna ledarna och praktisera detta på barnen. Miljön blev mycket realistisk med alla barn runt omkring i träningshallarna. Det var kul med så många pojkar!

 

Mycket träning – men tiden räckte ändå till för besök i tävlings- och uppvisningshallarna, dit vi anlände i ”oljade sardinburkar”. Hela veckan var nämligen oerhört varm. Den av gymnasternas mest uppskattade utflykt gick till Gustavsviksbadet där tre tältande mammor hade ordnat med grillparty. Det blev bad, lek och stoj. Kvällen avslutades med barnens egna PYRAMID, uppvisad för hela campingplatsen.

Att ”göra” Örebro – nja, det fick bli en titt från Svampen under en förmiddagstimme, då vi tillsammans kollade in stan i ett enda svep!

 

Sista gemensamma kvällen svarade barnen för. Vilket program!! Tänk vad barn kan hitta på. Därefter korv- disco- lång- dans till madrasserna. Vid midnatt kom turen till ledarnas egna fest. Räk fest, disco och dusch! 

Lördag, sista dagen, började med att våra flickor gick runt och väckte hela lägret med vacker morgonsång. Jättegulligt. Det var också dagen för den stora, mycket lyckade massuppvisningen, vilket var gymnastikspelens avslutning.

 

Vilka fina och trevliga gymnaster vi har i VGF. Vi ledare var verkligen stolta över dem i Örebro.

Söndagsmorgon, hemfärd tillsammans med de duktiga trupp gymnasterna i SL´s ledbuss, efter en intensiv och mycket givande semestervecka.

 

”Kursarna i Örebro”

 

MOTIONÄRENA bestod av Maud, Brittis och Kerstin från VGF.  Tillsammans med ca 1500 andra glada motionärer både ”tjejer” och ”killar” skulle det bli träning och uppvisning under den här juliveckan.

 

Gymnastikspelen startade med defilering genom hela Örebro av alla ca 6000 gymnaster. Från fyra håll kom vi till Eyravallen där invigningen ägde rum.

Första träningsdagen började i regn och blåst. Då truppen är så pass stor måste vi hålla till utomhus. Men under veckan blev det bara soligare för varje dag som gick. Tänk er 700st som varje dag övade och tränade, höll reda på sina prickar att stå på, svettades, bodde i skolsalar, åt i skolor, umgicks på kvällarna. Överallt härliga människor. Vilken semester. Vilken folkrörelse!

 

På kvällarna under veckan ordnades olika slags aktiviteter bla underhållning och dans i Brunnsparken, eldfest i Gustavsvik, dans på olika torg i staden och naturligtvis all fin gymnastik vi kunde gå och titta på. Till slut kom lördag då den stora uppvisningen skulle äga rum. Termometern visade på +40 grader. I väntan på entré till Eyravallen stod vi på blöta tidningar på den varma asfalten. Skor fick inte användas. Vilken känsla att få vara en av dessa 1500 och efter all samträning visa upp ett program där massverkan är det viktigaste. Att allt fungerade berodde delvis på fem underbara ledare från Skåne, alla dessa trevliga motionärer och naturligtvis det vackra vädret.

Nästa gymnastikspel går i Helsingborg 1986. Jag hoppas fler gymnaster från Vendelsö vill komma med och uppleva en härlig vecka som denna.

 

”Brittis”

 

 - GRATTIS ALLA KATTOR FRÅN VGF

Gymnastiken Oscar som är en tävling för trupper hade 60 lag som tävlade.

En jury utser ett vinnande lag och plockar ut 12 ”bästa lag” som alltså blir 2: a. Bland dessa kom Vendelsö GF´s flickor med sitt program Cats. Våra flickor som är mellan 9–12 år gjorde stor succé. Programmet hade fem unga ledare gjort med Marita i spetsen.

 

Tack ska ni ha Anette, Pernilla, Madde, Marie och Marita

 

INFORMATION OM GYMNASTIKSPELEN

1956 arrangerades den första Gymnastikspelen i Halmstad. Sedan dess har det arrangerats var fjärde år.

År 1983 var det dags för det 8:de gymnastikspelen i Örebro där Vendelsö GF var med och deltog för första gången. Gymnastikspelen pågår i 1 vecka och är en stor folkfest.  Förutom olika uppvisningsprogram utförs även tävlingen Gymnastikens Oscar och Gymnastik SM, innan det blev en egen tävling. 

 

Berättelsen i pdf

Intervju med Gunnar Pettersson

Av Nathali Mäki

   

Hur många år har du varit aktiv i föreningen?

I 20 år, sen starten 1981. Jag stod en dag och målade om i köket på Fredriksbergsvägen och hade fönstret öppet. Då var det någon som stack in huvudet och frågade om det var jag som var Gunnar.  Det var Lisbeth Byström, som tyckte att jag kunde bli kassör. Ja det kan jag väl vara tänkte jag, för Ludde min yngsta hade precis börjat träna där.  

 

Sen var det så att den förste ordförande Sune Lagerström fick jobb utomlands. Så då tyckte dom att - Kan inte du sköta det där så länge? när jag ändå var kassör. Sen blev det årsmöte och då blev jag vald till ordförande. Sen var jag det i princip 20 år.

 

Vad fick dig att vilja bli delaktig?

Grabben Ludde hade ju gått med i Vendelsö GF så jag tänkte ju klart jag kan ställa upp där. Den var ju inte så stor den där föreningen tänkte jag. Det kan väl inte vara så mycket jobb.

Men den blev ju stor sen.

 

Jag jobbade mycket tillsammans med Bertil Rask som satt som ordförande i Vendelsö IK men även satt med i styrelsen för Svenska Gymnastikförbundet. Då frågade han mig: - Har du någon målsättning med Vendelsö GF? Ja det har jag svarade jag: - Vendelsö GF – Föreningen man talar om. Det blev den ju sedan dessutom eftersom vi anordnade så många tävlingar.

 

Vilka olika roller har du haft i föreningen?

Jag har varit kassör precis i början och ordförande. En stor del av mitt arbete var att jag hade väldigt mycket samarbete med kommunen, och vi låg väldigt bra till hos de.

Sen har jag varit redskapsgubbe. Vi var ett team som arbetade ihop på tävlingar och uppvisningar. Så stod vi en dag och pratade om att vi alltid bara släpade runt på dessa redskap. Ska vi inte ha lite kul med dom istället. Då startade vi en grupp som kallades Sega Gubbarna. Vi körde gymnastik och har haft uppvisningar. Vi var med på Ishøj (Haninges vänort i Danmark). Hit åkte föreningen flera gånger för att delta på uppvisningar, vattenfestivalen och så var vi med på FN-dagen på Skansen.

Det var så roligt för det var under Vattenfestivalen en militär i 70-års ålder kom fram till oss och frågade om vi hade varit FN-soldater. - Nej svarade vi skrattandes, vi har tagit lumpen. Det är bra sa han, det är försvarets dag och FN-dagen på Skansen.  - Kan ni delta? Ni är ett föredöme!

 

Kan du berätta lite om hur föreningen såg ut för ca 40 år sen?

Det fanns inget kansli från första början. Så kansliet var hemma hos Lisbeth Byström. Jag vet att vi satt hemma i mitt kök någon gång också på något möte. Det var svårt att få halltider då, så jag vet att jag var med och tog bort motionsgymnasterna för att ge träningstid till barnen. Vi hade även Artistisk Gymnastik från början. Men det var vi tvungna att avveckla för att kunna ge mer halltid till truppgymnastiken.

 

Sen var det VGF- Cupen, där hade jag en liten match med Lisbeth.

Jag tyckte att när man hade deltagit i VGF – Cupen så skulle alla få ett deltagarpris. Det förstod hon sig inte riktigt på. Men jag stod på mig och det bestämdes att alla deltagare skulle få en medalj. Så efteråt har jag fått väldigt mycket plus för detta.

 

Sagt av Gunnar Pettersson –” Vendelsö GF - föreningen man talar om”

 

Vad är ditt starkaste minne?

Ett stort och väldigt bra minne är tävlingen ”Lilla UT” som var superstarten för oss när vi fick god ekonomi i föreningen. Det var ett väldigt stort överskott vi fick. Det var 200 funktionärer med och arrangerade ”Lilla UT”. Det var alltid en fest efter våra stora arrangemang, som de som har hjälpt till blev bjudna på. Efter Lilla UT hade vi ordnat en fest för alla funktionärer ute i Tungelsta. Vi var ca. 180 personer på festen, och den blev riktigt lyckad.

Vi hade bordsplacering på den festen och det är ju inte alltid lätt. Så alla gossar fick ställa sig upp på scenen med ridån nere. Så fick man sätta ut en sko, en strumpa och en fot. Så fick damerna gå och välja fötter. Så var bordplaceringen klar!

Sen vill jag påstå att efter den festen hade vi aldrig några problem att få funktionärer till våra arrangemang. 😊

 

Ett annat starkt minne är från en tävling vi hade några år efter ”Lilla UT”.

När vi hade gymnastiktävlingar så var det alltid mycket tjejer som kom.

Då gick det ju rykten om att hela Torvalla var fullt av vackra tjejer.

Så stora gossar från Brandbergen kom gåendes dit. Så vi hade faktiskt förstärkning av ridande poliser som red runt. Det var ett roligt minne 😊

 

Sen minns jag när vi var i Norrköping på Gymnestradan och körde programmet Havet.

Efter det så ordnade vi en uppvisning där alla Stockholmslag som hade varit med visade upp sitt program i Eriksdalshallen. Då var det just Havet som var huvudnumret.

 

Hur känns det att vara hedersmedlem?

Jo det är bra att vara, det är trevligt 😊

Jag går ju fortfarande runt med mina VGF tröjor.  Det var ju därför man höll på så länge för att det var så roligt.

 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?

Sammanhållningen! När man gick och handlade på den tiden så hälsade man glatt på alla. Man höll ihop och det var aldrig några problem vid tävlingar. Man ställde upp. Inga problem med kommunen utan tvärt om det var dom som ringde oss. När kungen var här och gjorde kommunbesök så fick vi göra en uppvisning. Det var ute i Jordbro på en gräsmatta minns jag.

 

Hedersmedlem - hur blir man det?

För att bli hedersmedlem i Vendelsö GF så ska du ha bidragit stort till föreningen. Detta bestäms sedan av styrelsen. Detta var något som Lisbeth Byström införde och det finns idag 5 stycken hedersmedlemmar.

 

Hela intervjun i pdf-format

 

Intervju med Kerstin Björck
Av Nathali Mäki

Hur många år har du varit aktiv i föreningen?
- När jag började var det i Vendelsö IK, Detta var 1979–1980. Då var det Gunnar Pettersson och Lisbeth Byström som var med. Efter ett årsmöte med Vendelsö IK där det endast pratades om fotboll så sa Lisbeth att det var dags att starta en egen förening. Efter ett möte med Haninge Kommun som tyckte detta var en bra idé så var det igång. Då var det några föräldrar och ledare som tyckte vi skulle träffas. Så tillsammans åkte vi till Lillsved och där bestämdes det att vi skulle göra en egen förening. När Vendelsö GF bildades 1981 hade jag hand om barngymnastiken. 

Vad fick dig att vilja bli delaktig?
- Jag hade ju själv börjat med gymnastik när jag var 9 år i en förening som hette SGF och gick sedan i GK Hermes. När jag och Lennart Andersson (maken) flyttade hit var jag med i GK Hermes. 

Sen när Stina Björck var 2 år gammal så var det dags för henne att börja med någonting. Då fanns det någonting som hette ”mamma/barngymnastik” som vi gick på ute i Västerhaninge. Där var vi med i något år. Det var där jag träffade Lisbeth Byström och hon tyckte jag skulle bli ledare. På den tiden ledde jag barngymnastik för Sagaflickorna i Klockarbergsskolan. Vendelsö IK hade inte någon barngymnastik så Lisbeth Byström tyckte jag skulle börja med det hos dom. 

För oss var det helt naturligt att vi skulle vara med då Lennart var med i Gymnastikförbundet och jag hade varit med i föreningslivet. Så gymnastik var lite av vår röda tråd i familjen. 

Vilka olika roller har du haft i föreningen?
- En stor roll som jag har haft är att jag hade hand om julgransplundringarna som var i Lyckebyskolan. Jag har varit med på Ösmolägret. Jag har även varit delaktig vid tävlingar, jag var med på den där omtalade UT – tävlingen där vi samlade ihop alla pengarna. Då kom det 1600 barn och då var jag ansvarig för maten till alla dessa barn. Jag har även varit med på föreningens våruppvisningar. Jag var som mest aktiv som ledare på 90-talet. Jag var även med och bildade en vuxengrupp i början på 90-talet.  Jag var även med och planerade första gången vi åkte till Burstad, Tyskland, som är en stor gymnastik- och kulturfestival som har hållits sedan 1957. (nästa går 2022).
Jag har aldrig suttit i styrelsen, men jag har varit med i olika arbetsgrupper under åren. Jag kan ju inte annat säga än att jag haft glädje av det genom åren. 

Lisbeth var väldigt noga med att om man jobbade och gjorde bra så skulle hon framhålla det. Så hon nominerade mig till ett Lionstipendiat och jag fick deras stipendiat för att jag har hållit på med ungdomsverksamhet. 

Sen såg hon även till att hon och jag vart nominerade till Lingmedaljen, som vi båda fick. Men den delades ut i Kiruna och jag kunde tyvärr inte åka. Så den fick jag ta emot på våruppvisningen här hemma istället.

Lingmedaljen är Gymnastikförbundets högsta utmärkelse.
Endast personer som fått sin gymnastikregions högsta utmärkelse 
kan erhålla Lingmedaljen.

Vad är ditt starkaste minne?
- Det var ju väldigt stort när jag fick gå fram framför alla och ta emot detta pris. Men det jag bär med mig idag är att se dessa gymnaster jag tränat växa upp, sen se deras barn börja på gymnastik och dom fortfarande är delaktiga. Det engagemang dom gör för föreningen. Några av de roligaste minnena jag har är alla bus från Ösmolägrena. Sen minns jag den gången vi ställde upp i Oscarsprogramet 1993 i Norrköping med programmet Havet. Där var vi så nära på att vinna. På den tävlingen var även alla vi vuxna med och alla grupper i föreningen. Det var väldigt stort. 

Ett annat minne är från när vi var i Umeå 1990 då var det första gången vi tävlade i mixgrupp. Detta var väldigt nytt då så det var väldigt speciellt och roligt. 

Ytterligare ett roligt minne jag har är från julgransplundringen. Då skulle alla gymnaster få en liten godispåse där det skulle ligga en smällkaramell. På den tiden hade vi ledardagar. Så då såg jag till så alla ledare som var där fick göra en smällkaramell var. Då var det många sura miner från killarna som sa att dom inte hade gjort det på flera år och klagade massa. 😊 Men de spelade ingen roll sa jag för alla skulle göra en varsin smällkaramell i alla fall….

Kan du berätta lite om hur föreningen såg ut för ca 40 år sen?
- Man var ganska ensam inne som ledare i salen. Alla föräldrar satt ute i omklädningsrummet. Jag har inget minne av att jag dom första åren hade någon som hjälpte mig. Mer än Stina som var något år äldre än gymnaster som sprang där och hjälpte till. Så var dom runt 15 gymnaster. Sen hade vi inte några egna redskap. Så inte förrens efter UT 84 när vi samlade in alla pengarna kunde vi köpa in våra egna redskap. Då köpte vi till exempel vår första egna tjockmatta. 

Sen tränade vi i barngruppen på dagtid. Det var mellan 15:00-17:00 i Eriksbergsskolan. Så man kunde ju inte ha något heltidsarbete om man skulle vara ledare. Vi som var ledare jobbade som dagmammor eller hade deltidsjobb. 
Men Lisbeth som var så fantastiskt såg alltid oss. Hon sa alltid till oss det här klarar ni eller det här fixar ni. På den tiden träffades även vi vuxna väldigt ofta. Efter en stor tävling var det väldigt ofta en fest, lite jippo. Jag tror att alla som höll på med det tyckte att det var väldigt roligt. Som till exempel nattmammorna som kom ut till Ösmolägret och alltid hade med sig något gott till oss som jobbade där. 

Hur känns det att vara hedersmedlem?
Det känns bra, jag är ju inte hedersmedlem någon annanstans. 😊 

Vad är det bästa med Vendelsö GF?
Jag upplever att det finns dom som för traditionerna vidare här. Vi har hållit oss väldigt lokalt. Så man kan känna sig väldigt stolt när man säger att man har varit med och bildat föreningen. Allas engagemang och att vi ser till så alla barn får hålla på med gymnastik. Både för kamratskap och för kroppen.  

För att bli hedersmedlem i Vendelsö GF så ska du ha bidragit stort till föreningen. Detta bestäms sedan av styrelsen. Detta var något som Lisbeth Byström införde och det finns idag 5 stycken hedersmedlemmar.

Tack Kerstin för ditt stora engagemang under åren! ♥

Hela intervjun i pdf-format


2021 - Jubileum 40 år
Året 2021 firar föreningen 40 årsjubileum. Helt fantastiskt....

I vanliga fall hade vi inlett med en sprakande uppvisning, men pga. av Coronapandemin får vi fira på ett annorlunda sätt. Vi kommer under hela året i våra sociala media och här på hemsidan att publicera lite av föreningens historia. Från början och fram till idag...
Följ oss på vår resa!